I 30 år har jag haft en dröm om att få springa New York Marathon, världens största Marathon med världens häftigaste stämning.
Ca 70 000 anmälda, ca 60 000 går i mål och hundra tusentals åskådare bär fram löparna som springer från Staten Island ( Verrazano bridge) genom Brooklyn, Williamsburg, Queens, Bronx, Harlem, Manhattan och Central Park.
Hur var det då ?
Jag och Camilla startade äventyret den 1/11 mot New York.
På Kastrup stötte vi på Elviras tränare Pontus med familj som skulle till Dubai, dock hade det varit strul med deras flygplan och deras semester hade börjat med tre timmars väntan inne i planet, men jag måste bara tillägga att några bittra miner syntes inte till.
Väl framme så möttes vi av sol och värme fast det hade varit en terrorattack i den södra delen av Manhattan dagen innan.
Man märkte att säkerheten höjdes och när vi passerade platsen för dådet så blev man märkbart berörd och än en gång blir man påmind av hur konstigt saker och ting är i världen.
De kommande dagarna bjöd på många intressanta besök av platser som är lite overkliga i en stad som aldrig sover.
Central park, Broadway, Soho, Ground zero, Battery park, Rockefeller, Madison square garden, museum, mm.
Dagen innan det var dags för maran så sprang jag och Camilla ett 5 kilometers lopp med 12 000 deltagare för fred och gemenskap från FN byggnaden genom centrala New York mot målet i central park.
Stämningen var grym och Camilla satte högsta fart från början.
Stämningen påverkar motivationen och i mål var ett nytt pers satt av Frun på 5km.
Den 5/11 var det frukost 05:00 och 05:30 satt jag på bussen ut mot starten.
Starten och området runt starten är en militärförläggning, Fort Wadsworth.
Säkerheten var enorm med visitationer och uppvisandet av nummerlappen innan man kom in till själva startområdet.
Mellan 06:30 – 09:30 fick jag snällt roa mig med fika, vila, prata med löpare från hela världen som var barfota, löpare utan ben, löpare med ett ben och kryckor, löpare som var blinda, en Mor och dotter som skulle springa sitt 100:e Marathon lopp tillsammans och där med komma med i guinness rekordbok, ja ni fattar vilka häftiga timmar det var innan start.
09:30 blev vi slussade mot starten på bron, 09:45 Nationalsång så att man fick ståpäls, 09:50 dånade New York, New York ut av Frank Sinatra över starten, nu var jag igång.
Vad kan man då säga om världens mäktigaste Marathon ?
Jag bara säger jippiiiiiiii vilken folkfest, vilken upplevelse, tuff bana men när jag gick i mål på 3:17:06 plats 2636 av 60 000 löpare från 128 länder, så saknade jag varje meter som jag nyss hade upplevt.
Alla vet ju att resan till målet ofta är det man uppskattar mest den dagen man når hamnen.
Med facit i hand stämmer även detta denna gång, men jag vill dock tillägga att när man gör något häftigt med en vän, sin respektive eller med sina barn så är verkligen delad glädje tre dubbel glädje som jag varmt kan rekommendera alla läsare.
Resan slutade med en härlig skål på JFK flygplatsen sent på kvällen den 7/11.
Just när jag skulle ta en klunk så kom Ordförande Hanna i Åhus Fik förbi med hela sin familj, ni förstår ju själva vad vi sen pratade om de kommande timmarna innan denna resa var slut.
Nästa resa blir Stockholm Marathon med Camilla och om några år tror jag nog att någon av flickorna Helgesson vill testa känslan av att gå i mål på någon mara i världen.
Lycka till med dina drömmar.
//Kram Patrik och Camilla Helgesson
