Den 27/10 arrangerade Skåneidrotten en seminariedag i Kristianstad som jag hade glädjen att få delta på. Hela dagen kretsade kring ”Rörelse” och begreppet ”Rörelseförståelse” som förklarades både i teorin och i praktiken.
Hela syftet med dagen var att försöka på olika sätt få fler människor att välja att
vara aktiva genom rörelse och träning genom hela livet. Tittar man på hur många som är aktiva i träning eller tävling i föreningar runt om i Sverige så ser man att toppen ligger vid 11 års ålder.
Efter 11 år minskar sedan antalet stadigt för att sedan göra en svag tillfällig ökning vid ålder 45-50 år.
Samma siffror för några år sedan var siffran ca 12-13 år. Med andra ord kryper aktivitetstoppen neråt i åldrarna, vilket är olyckligt då studier visar att om man är aktiv vid 13-15 års ålder ökar chansen mycket till att man kommer fortsätta med idrott/rörelse hela livet ut.
Dagen började med en väldigt trevlig presentation från systrarna Kallur. Så härliga att lyssna på och väldigt öppna när de reflekterade på deras liv innan, under och efter sina elitkarriärer.
Den viktigaste lärdomen de ville förmedla till tränare, ledare, funktionärer mm var att sätta ”människan först”. Se till så att de ungdomar i era föreningar mår bra och trivs för då kommer glädjen öka mångfalt. Detta leder i sin tur att fler vill idrotta längre och kanske även till en och annan världsmästare.
Efter detta var det dags för en genomgång av begreppet ”Rörelseförståelse”. Det handlar om att alla ska kunna känna glädjen och viljan att röra sig. Att utveckla alla så att de vill, vågar och kan vara fysiskt aktiva hela livet.
Det kan vi i föreningarna göra om vi jobbar med våra aktivas fysiska, idrottsliga, sociala och psykiska förmåga. Vi skall med andra ord guida våra aktiva till att kunna utföra olika grundrörelser, översätta in dessa rörelser i våra specifika grenar (idrotter), se till så att de aktiva gör mycket tillsammans och är med i en gemenskap samt positivt coacha dem till att vilja delta och att både våga lyckas och misslyckas.
Det lyftes också väldigt tydligt att studier visar att barnens definition av ”roligt” bygger på att de får vara med i en positiv gemenskap och göra saker tillsammans med andra. Andra svar som hamnar högt upp på listan är att få lära sig nya saker, få anstränga sig, få positiv coachning.
Detta ledde sedan in i eftermiddagen där vi fördjupade oss i förståelsen för RF i praktiken.
Vi genomförde 2 timmar med praktiska övningar där rörelseförståelse var ledande i hur övningarna var uppbyggda. Riktigt roligt! Vi fick även reflektera på hur olika övningar vi gjorde hanterar ”Åskådareffekten”. Hur många ser om jag lyckas/misslyckas med en övning. Kan detta att synas vara stressande för vissa av våra aktiva? Kan vi på något sätt ändra våra övningar så att fler vågar delta fullt ut och minska oron för om det skall bli fiasko eller succé.
Summan av dagen var en härlig mix av glädje och nya idéer men även en fundersamhet på hur vi kanske skall ändra vissa saker för att göra träningarna roligare och mer glädjefyllda för våra aktiva.
Tack ÅFIK för att jag fick gå på denna rörelsedag☺
//Mattias Johnfors
